Jag önskar att bara allt smärta kan bara försvinna jag hatar mig själv över allt på denna jord för att jag inte kunna få det att hålla.. Jag vet inte varför jag gav mig in i det hela när jag ändå vet att jag inte klarar av förhållanden.. Jag ska vandra ensam för det är mitt öde visst låter det patetisk och "jag är ful och ingen tycker om mig" stilen men tillslut så orkar man inte mer..
Jag reser mig och faller, jag reser mig igen och faller.. Varje fall så känns marken hårdare och hårdare och det hjälper inte att slå sönder knogarna gång på gång tills blodet forsar ur dom..
Jag känner mig så jävla tom och försvarslös.. När är det min tur att må bra när är det min tur att lyckas.. Det som inte dödar det härdar och det som inte härdar det gör förbannat ont..
