Sprang på en bekant idag som jag umgicks med förr men efter att vi har glidit isär och slutat umgås så har jag tagit bort denna person från facebook. Facebook facebook allt kretsar nu för tiden kring detta social nätverk av människor, applikationer, grupper, foton, fan page mm mm..
Jag är en person som känner många människor vissa mer vissa mindre men jag har någon form av relation till alla mina vänner på facebook. Har rensat bort folk som man inte talar eller umgås med längre och denna person var en av dessa.
Till situationen så hände följande jag vi springer på varandra och jag blir utskälld för att vi inte längre är vänner på facebook. " Jag känner mig kränk och förnedrad hur kunde du göra det?". Jag förklarar att vi talar inte med varandra längre och att jag hade två användare en privat och en jobb men efter en tid så beslutade jag att bara ha en och rensade bort de personer som jag inte talade eller umgicks med. Vill man något kan man alltid ringa.
Hur patetisk och löjlig är inte detta?? Jag vet inte om jag skulle skratta eller gråta jag bara stod där och log inombords och tänkte "hör du hur du låter" pinsamt har fått en ny innebörd.
Vissa går vidare andra gråter när man blir raderad på facebook.. Jag går vidare så res dig och väx upp för hellvete det finns en värld utanför nätet också!
fredag 8 oktober 2010
fredag 10 september 2010
Jag önskar att bara allt smärta kan bara försvinna
Jag önskar att bara allt smärta kan bara försvinna jag hatar mig själv över allt på denna jord för att jag inte kunna få det att hålla.. Jag vet inte varför jag gav mig in i det hela när jag ändå vet att jag inte klarar av förhållanden.. Jag ska vandra ensam för det är mitt öde visst låter det patetisk och "jag är ful och ingen tycker om mig" stilen men tillslut så orkar man inte mer..
Jag reser mig och faller, jag reser mig igen och faller.. Varje fall så känns marken hårdare och hårdare och det hjälper inte att slå sönder knogarna gång på gång tills blodet forsar ur dom..
Jag känner mig så jävla tom och försvarslös.. När är det min tur att må bra när är det min tur att lyckas.. Det som inte dödar det härdar och det som inte härdar det gör förbannat ont..
Jag reser mig och faller, jag reser mig igen och faller.. Varje fall så känns marken hårdare och hårdare och det hjälper inte att slå sönder knogarna gång på gång tills blodet forsar ur dom..
Jag känner mig så jävla tom och försvarslös.. När är det min tur att må bra när är det min tur att lyckas.. Det som inte dödar det härdar och det som inte härdar det gör förbannat ont..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)