Ibland är det hatet som gör en stark och få en att orka gå vidare.

Varför blir det alltid som det blir? Det sägs att all kunskap har sin grund genom erfarenhet och visst är det så men ändå lär man sig aldrig av sina misstag..

Jag är ledsen, förbannad och hatisk varför försökte jag ens när jag visste hur allt skulle sluta?? Vad det för du gav mig ett gnutta hopp om att det kunde gått men sedan så bara så där från ingenstans så blir man huggen i ryggen,, Jag är en jävla fegis som inte stod upp och slogs för det jag ville utan backade ur som jag alltid gör.. Alla jävla tankar och åsikter bara går på 200% om vad som är rätt vad som är fel? Varför kan jag inte bara få sluta tänka för en gångs skull och bara ta de konsekvenser som det innebär..

Jag säger hela tiden att man reser sig när man faller och att man ska stå på sig för det man tror på och inte låta någon trycka ner en.. Men i verkligheten när det kommer till kritan så är det jag som backar ur, jag som kliver åt sidan, jag som låter mig tryckas ner och förnedras men det är ingen fara för man reser sig när man faller!
Eller gör man det alltid..

Ibland är det hatet som gör en stark och få en att orka gå vidare.